Mänskligheten i livets stomme

Holla!

Tänkte fortsätta med mina konstiga funderingar lite här på bloggen.

Jag tänkte att om man har ett barn som har något handikapp som  är t ex efterbliven.
Kanske inte så grovt men ändå en tydlig störning.
Och om man sedan under hela barnets uppväxt lär barnet att den är speciell men att det inte behöver vara något negativt.
Jag vet att jag aldrig skulle låta mitt barn se ner på sig själv pga något handikapp.
Mitt barns handikapp ska aldrig vara mer än en diagnos på ett papper. Det ska inte nämnas i evig tid och det skall inte heller förslutas.
Att växa upp med lärdomen av att man har ett handikapp men inte vill placera sig bland andra som har så mycket grövre utan istället kämpa för att få verka normal. Det tycker jag är en av de få starka saker människan gör.

Jag är något sjukt dålig på att förklara mig. Men det var något som slog till i mitt huvud när jag pratade med någon som var lite halvt om halvt efterblivet. Jag berättade om min skolgång och mina framtids planer. Och han berättade om att han fått gått på en massa skitskolor med dåliga lärare och blivit behandlad som om han vore helt dum i huvudet. Bara för hans handikapp. Han klassades som bland de värre sjukliga handikappen. Då menar jag ändå på en gräns av det vanliga här i Sverige.

Själen och förblir så många gånger starkare än kroppen. En själ kan bära 1000 gånger tyngre saker än en kropp kan.  Oavsett om man är rullstols bunden, blind, hörselskadad eller what ever så kommer din själ vara så många gånger starkare. Och det är det man måste luta sig tillbaka på. När inte kroppen duger lita på din själ.

Jag ser så jävla många småbrudar och snubbar som har ett helt vanligt liv. Dom har kläder, dom har pengar, dom har jobb,brud,intelligens men när det kommer till den sociala biten eller att vara vilja starka så faller dom innan piraten tvingat dom ut på plankan.

Jag har börjat fundera lite på vad det är som gör att vi ser ner på vissa människor som egentligen inte har gjort något fel utan bara är just annorlunda. Varför vi fungerar så mot dem och beter oss annorlunda i deras sällskap när vi inte behöver. Jag tror att det är någon form av osäkerhet. Någon basis för att man tror att man inte kan ta ut på svängarna så jag går i mitten. Men ärligt mitten är sämst.

Mitten betyder åsiktslös. Att man inte vågar,vill eller kan välja en sida. Att man tar något bara för att passa in och inte riktigt behöva stå för något. Det är inte relativt i vilken samband som mitten är sämst.
Enligt mig kan t om tystnad vara bättre än en mitten väg. Även om det ibland kan vara samma sak.

Det var nog allt för mig just nu.

Kanske blev lite kladdigt men de får va så.
Lev bra!

/A.T

Om Mikrofonberoende

Jag Collin Tillsammans med A.T skapade gruppen Mikrofonberoende. Främst för att kunna få ut vårat budskap på ett bra sätt. Vi båda hade redan en grund att stå på. A.T hade gästat några låtar tidigare och jag skrivit en del texter. Tillsammans fixade vi vår före detta studio Röda Bunkern. När vi senare började umgås med Innuce så blev det prat om att skaffa gemensam studio. Precis så blev det och därmed skaffade vi Studio 0221! Visa alla inlägg av Mikrofonberoende

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: